Grönt kulturarv levande historia i trädgården

Doften av en gammal ros, en knotig äppelstam eller en syren som blommat vid samma hus i hundra år. Många trädgårdar bär redan på berättelser, men få tänker på hur mycket kultur som faktiskt ryms i en enda växt. Begreppet Grönt kulturarv handlar om att bevara och använda gamla växter som en del av vårt gemensamma arv lika mycket historia som hantverk, biologi och hållbarhet i ett.

Gröna kulturarvsväxter är äldre, odlingsvärda sorter som samlats in, dokumenterats och bevaras i genbanker, klonarkiv och sedan förs vidare till dagens trädgårdar. De står mitt emellan dåtid och framtid: formade av generationers odlingserfarenhet och samtidigt en viktig pusselbit för ett mer robust växtmaterial framåt.

Vad menas med grönt kulturarv?

När experter pratar om grönt kulturarv syftar de på äldre trädgårdsväxter som har en dokumenterad historia i Sverige och som bedömts vara värda att bevara. De är inte vilka ”gamla sorter” som helst, utan växter som uppfyller tydliga kriterier:

de har odlats i Sverige före cirka 19401960, beroende på växtslag
de har en känd, väl dokumenterad bakgrund ofta kopplad till en plats eller person
de har visat goda odlingsegenskaper och bedöms som bevarandevärda
de har samlats in, kontrollerats och bevaras i nationella klonarkiv och genbanker

En viktig aktör bakom arbetet är Programmet för odlad mångfald (Pom) som samordnas av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Under stora inventeringar runt om i landet samlades sticklingar, ympkvistar och fröer in från gamla torp, herrgårdar, kyrkogårdar och trädgårdar. Där fanns rosor som gått i arv i generationer, fruktträd planterade på 1800-talet och humlesorter som en gång användes till öl i bondesamhället.

Ur detta material har man valt ut de mest intressanta sorterna. Dessa planteras i den nationella genbanken i Alnarp och i olika klonarkiv. Där kan de bevaras långsiktigt, samtidigt som de förökas upp för att åter introduceras i handeln.

Varför spelar historiska växter så stor roll?

Historiska trädgårdsväxter bär på flera värden samtidigt: genetiska, kulturella, estetiska och ekologiska. Tillsammans gör de skillnad både i den enskilda trädgården och i ett större perspektiv.

Kort sagt kan växter inom Grönt kulturarv beskrivas så här:
De bevarar gamla svenska växtsorter med dokumenterad historia, som valts ut för sin hållbarhet, odlingsvärde och kulturella betydelse. På så sätt får både gener och berättelser leva vidare i nya trädgårdar.

Ur ett odlingsperspektiv har gamla sorter ofta hunnit anpassa sig väl till klimat, jordar och sjukdomstryck. De har ”testats i verkligheten” under lång tid. Det gör dem ofta:

mer robusta mot väderväxlingar
mindre beroende av bevattning och gödsel
mindre känsliga för vissa sjukdomar
långlivade och stabila i växtsättet

En gammal äppelsort från Norrland har till exempel härdats av kalla vintrar, medan en ros som överlevt årtionden i en mager torparträdgård brukar klara tuffa lägen även idag.

Den kulturella sidan är minst lika viktig. Varje sort bär en berättelse:
en pimpinellros uppkallad efter en liten by
en syren från en herrgårdspark, döpt efter sista ägarinnan
en humleplanta från en gammal gård där man bryggde öl till skörden

När dessa växter planteras i nya trädgårdar förs både namn och historier vidare. Trädgården blir då inte bara vacker, utan också en plats där lokala traditioner hålls vid liv.

Dessutom gynnas den biologiska mångfalden. Många äldre sorter blommar rikligt, länge eller på tider som kompletterar moderna sorter. De ger pollen och nektar till bin, fjärilar och andra insekter. I en tid där många pollinatörer har det tufft ger en trädgård med gamla växter konkret stöd.

Så väljer man grönt kulturarv till sin trädgård

Att plantera kulturarvsväxter handlar inte om att skapa ett museum. De flesta passar utmärkt i moderna trädgårdar, parker och bostadsgårdar. Nyckeln är att kombinera känsla med kunskap.

En bra start är att fundera på tre saker:
1. växtzon och klimat
2. funktion i trädgården
3. personlig smak och berättelse

Äldre sorter är generellt tåliga, men rätt växt på rätt plats gäller fortfarande. Den svenska zonkartan är ett enkelt verktyg. Genom att matcha zon med lokala temperaturer och vindförhållanden ökar chansen för bra blomning och skörd. Ett kulturarvsäppelträd kan ge rikligt med frukt i många decennier om zon och läge stämmer.

Funktionen i trädgården styr också valen. Några exempel:
historiska rosor skapar lummiga, doftrika rabatter och häckar
gamla syren- eller lindsorter ger struktur, skugga och rumskänsla
kulturarvshumle klär in bågar, pergolor och staket snabbt och mjukt
frukt- och bärsorter ger både skörd och ett tydligt historiskt lager

Många uppskattar också att veta varifrån en sort kommer. En syren från ett känt slott, en ros från en gammal järnvägsstation eller en humleplanta från en gård i Skåne blir samtalsämnen i sig. Namnen bär ofta spår av platsen ett sätt att låta geografin synas i trädgården.

Ur hållbarhetssynpunkt är valet av kulturarvssorter smart. De är ofta:

mer vatteneffektiva djupa rotsystem, mindre sårbara för torka
mindre beroende av kemisk bekämpning
långlivade, vilket minskar behovet av nyplantering

För offentliga miljöer, bostadsområden och större projekt innebär det lägre skötselbehov över tid. För hemmaträdgården ger de en robust grundstruktur som tål både väder och ägarbyten.

Den som vill arbeta mer med gröna kulturarvsväxter i sin planering behöver tillgång till ett brett sortiment och tydlig märkning av sorternas bakgrund. Här kan en etablerad partiplantskola med fokus på kvalitet och dokumenterade växter vara en avgörande partner. Splendor plant erbjuder ett stort urval av kulturarvssorter inom perenner, rosor, träd, buskar och frukt och kan vara en värdefull resurs för den som vill fördjupa sig mer i ämnet via splendorplant.se eller företagsnamnet Splendor plant.